Home

10%

Lunch på havets botten

By Fotograf Ola Jacobsen

December 14^th, 2016

Det här är baserat på texter, bilder och filmer som jag tog fram på uppdrag av Försvarets Materielverk i april 2015 i samband med att den svenska ubåtsräddningsfarkosten, eller URF:en, skulle tas i drift igen efter en större renovering.

Hamnpersonal och besättningen på HMS BELOS gör klart fartyget för att lämna Skeppsbron i Stockholm.

URF lastad på akterdäck på HMS Belos.

HMS BELOS med URF lastad på akterdäck kastar loss från Skeppsbron i Stockholm för slutliga sjöprover tillsammans med ubåten HMS Gotland.

Efter flera år av arbete med uppgradering av ubåtsräddningsfarkosten är det dags för de sista sjöproven. I april gjordes den första dockning mot en ubåt. Följ med URF:en ner till en ubåt på botten av Mysingen.

En byggfläkt har stått på över natten för att värma upp utrymmet, men temperaturen sjunker snabbt när farkosten dyker. När vi når 30 meters djup är den nere på 10 grader och fukten i vår utandningsluft kondenserar på de kalla stålväggarna.

Vi är på väg ner till ubåten Gotland, som lagt sig tillrätta på botten av Mysingen i Stockholms södra skärgård. Besättningen ska genomföra ett av slutproven av den uppgraderade ubåtsräddningsfarkosten, URF Mk II.

Lunch på havets botten

Vi ska genomföra en fullskalig dockning och personaltransfer mot en ubåt. För att göra det måste man göra alla handgrepp och på det sättet kan vi också göra ett av de sista kvarvarande FMV-proven, att verifiera hur snabbt det går att tömma kjolen på vatten.

Anders Wendt, projektledare för URF LTE och Submarine Safety Manager på FMV.

Kjolen är den cylindriska del i botten av URF:en som farkosten använder sig av för att suga sig fast på ubåten. Men övningen handlar också om övning och utbildning av besättning.

Dessutom har övningen också ett förtroendeskapande värde för ubåtsbesättningen där nere på botten. Att ha sett att det faktiskt går att sätta en farkost som man kan klättra upp i via räddningsluckan, ökar tryggheten i systemet den dag som det behöver användas skarpt.

Förste pilot kapten Jörgen Larsson i URF:ens förarkula.

Farkostens åtta propellrar arbetar för fullt för att ta oss ned till Mysingens botten. Det nya styrsystemet är av samma typ som på betydligt mindre undervattensfarkoster och saknar konventionellt roder. Istället sköter propellrarna både framdrivning, kurs och attityd på samma gång.

Förutom den ordinarie besättningen om två piloter och en tryckkammaroperatör är Kenneth Helander, FMV:s provtursledare, flottiljens ubåtsräddningsofficer och två pilotelever med ombord.

URF:en har ingen ventilation så för att vi inte ska förgiftas av koldioxiden som vi andas ut sitter behållare med kalk som tar upp den ur luften. Vid en räddningsinsats sätter man i fler behållare men idag är den laddad för att hantera precis så många som vi är ombord.

Hela utrymmet är trångt, men ingenstans är det så trångt som det utrymme som piloterna sitter i. Med hjälp av information på skärmar, andra instrument och tre kupolformade fönster tar de URF:en närmare och närmare ubåten Gotland. Först med hjälp av sonar och sedan med andra system. Gotlands profil syns tydligt på sonarbilden.

Sikten är mycket dålig i det redan grumliga vattnet och de åtta trustarna gör sitt bästa för att försämra sikten ännu mer nära den dyiga bottnen.

Det är första dockningen med en ubåt sedan URF:en kom tillbaka från det varv i Skottland där hon varit för uppgradering de senaste två åren.

"Fem meter, tre meter, två meter. Nu borde vi ju sett båten ... en och en halv, en meter, säger en av piloterna."

Det går väldigt försiktigt nu. Och medan en av piloterna har koll på skärmarna och instrumenten har den andra böjt sig fram för att försöka se något genom fönstret nere vid fötterna. Plötsligt ser han ubåten.

"Den är en decimeter framför oss. Vi är precis vid övergången från skrovet och gälarna."

Besättningens ubåtsbakgrund och långa erfarenhet som dykare gör det lättare för dem att förstå vad de tittar på, även om det för ett otränat öga väldigt mycket bara ser ut som något svart grumligt i något svart grumligt.

Snabbt för de farkosten längs ubåtens sida och lokaliserar räddningsluckan med sin vita cirkel med ett kryss i.

Piloterna placerar URF:en med kjolen precis ovanför luckan och ger sedan klartecken för kammaroperatören att starta pumpen och börja tömma utrymmet mellan URF:ens och ubåtens luckor på vatten.

Genom att göra det skapas ett undertryck som gör att URF:en sugs fast ovanpå ubåten. När vattnet är helt borta kan man tryckutjämna och öppna luckorna från var sitt håll och klättra mellan farkosterna.

När pumpen går igång startar FMV:s provtursledare Kenneth Helander sin klocka.

"Prestandakravet är att den ska klara att tömma kjolen på under 15 minuter."

Efter drygt 13 minuters pumpning är kjolen tömd på vatten och det är klart för att öppna luckorna.

Kenneth Helander, FMV:s provtursledare, inväntar läge att genomföra sista provet på 50 meters djup.

URF fastklistrad på ubåten och räddningsrummets lucka har öppnats. Nu väntar man bara på klartecken för att öppna ubåtens lucka.

Först öppnas URF:ens lucka. Efter en liten stund öppnas även ubåtens räddningslucka och en person sticker upp huvudet. Han försvinner ner igenom genom det trånga röret och kommer tillbaka balanserande med en liten bricka med små punchglas och en gåva: En ubåtsodlad surdeg för att fira den historiska händelsen.

Efter att ha blivit bjudna på lunch ombord på ubåten Gotland och byte av viss personal går besättningen igenom en omvänd dockningsprocedur och återgår till ytan.

- URF:en har efter sjöproven genomgått en del planerade garantiarbeten och även en del uppkommet avhjälpande underhåll men nu återstår bara djupprov, säger Anders Wendt.

Då ska URF:en ta sig ner till maxdjupet 460 meter för att verifiera funktionen. Därefter planeras överlämning till Försvarsmakten i slutet av juni.

Världsunik resurs för ubåtsräddning moderniserad

Efter flera års moderniseringsarbete är det nästan bara det unika tryckskrovet som är oförändrat. Ubåtsräddningsfarkosten URF mk II är en betydligt smartare, snabbare och mer effektiv farkost än den gamla URF:en. Om några veckor överlämnas den världsunika resursen till Försvarsmakten.

Lunch på havets botten

"URF:en byggdes ursprungligen 1978 och det här är den första stora moderniseringen av systemet och ska säkerställa operationell tillgänglighet till mitten av 2020-talet."

Anders Wendt, projektledare för URF LTE.

Det svenska systemet för kollektiv ubåtsräddning är på flera sätt unikt i världen och en internationellt uppskattad resurs. URF:en fungerar helt autonomt och kan själv söka reda på en skadad ubåt, ansluta och ta emot personal även under svåra tryckförhållanden och på stora djup.

"Det är det enda systemet som kan opera autonomt, vilket kan vara helt avgörande vid skarpa lägen. När det gäller händelser på otillgängliga ställen i världen kan URF:en vara på plats och docka med ubåten flera dygn före de näst snabbaste systemen."

Det är möjligheten att flygtransportera farkosten i kombination med att den inte kräver specialfartyg som ger denna effekt. URF:en kan köras på trailer och lyftas i vattnet av vilken kran som helst och sedan bogseras till olycksplatsen.

En händelse för ett par år sedan där det svenska systemet hade varit snabbast på plats var när USS San Francisco, en amerikansk Los Angelesklass-ubåt, körde in i ett korallrev i Stilla havet i 20 knops fart.

- Ubåten fick hål på en ballasttank och nästan hundra besättningsmän skadades, varav en omkom, säger Anders Wendt.

URF:en låg på översyn på Karlskronavarvet när det hände men hade bara återställning och slutmontering kvar.

"Det kom en order att göra henne klar och ta henne till Ronneby flygplats för att flyga till Guam eftersom det bedömdes att det var den snabbaste sättet att få en räddningsfarkost till ubåten."

Läs om händelsen på Wikipedia

Läs haverikommisionens slutsats

Innan de hann åka visade det sig att den skadade ubåten klarade att gå till Guam för egen maskin. Den vanligaste orsaken till ubåtshaverier idag är annars kollision i ytläge eller periskopsdjup.

"Att de blir påkörda så att båten sjunker helt enkelt. Om du har målvinkel 0 mot ett modernt containerfartyg så hör du det knappt. Ytläge eller uppträdande nära ytan är den mest riskfyllda platsen för en ubåt."

Lunch på havets botten

Lunch på havets botten

Tillsammans med marinens ubåtsräddnings- och dykerifartyg Belos kan man även hantera en situation där en ubåt av någon anledning har fått förhöjt tryck. Genom att trycksätta URF:ens räddningskammare till samma tryck som i ubåten kan räddade personalen snabbt föras till ytan utan att dekomprimera. Genom en omvänd dockningsprocedur kan de där sedan ta sig till ett tryckkammarsystem ombord på Belos för att dekomprimera under ordnade former.

"Väl på plats i tryckkamrarna på Belos får de lite mer plats. Här finns också möjlighet till läkarvård och sanitära förhållanden för att klara de i flera dygn av dekomprimering som det kan handla om i vissa fall."

Den största operativa skillnaden hos UFR Mk II är det nya framdrivnings- och manöversystemet, som levererats av Saab och liknar det som används på ROV:ar, med åtta propellrar som ersätter tidigare framdrivnings och manöversystem. Det är ett automatiserat system för att hålla position och attityd. I kombination med det nya trim- och viktsystemet är URF Mk II mycket stabilare och säkrare att operera vid extrema attityder, alltså när den lutar mycket.

"Det är ett avsevärt förbättrat manöversystem som gör att URF:en kommer kunna genomföra besvärliga dockningsscenarier med dålig sikt, strömmar och besvärliga vinklar på betydligt kortare tid än tidigare. Man kommer också klara av situationer som man fick avbryta tidigare för att man inte kunde uppnå säker dockning."

Under URF:en sitter den så kallade kjolen, ett cylindriskt utrymme under den lucka som används för dockning. Med hjälp av den placerar piloterna URF:en ovanpå ubåtens anslutningsyta. Genom att sedan pumpa ut vattnet skapas ett undertryck som suger fast farkosten ovanpå den skadade ubåten som en stor sugfisk. När vattnet är borta kan luckorna öppnas och personalen klättra upp i räddningsfarkosten.

Moderniseringen har också givit URF:en förbättrad batterikapacitet samt flera andra säkerhetshöjande åtgärder. URF Mk II har också mer av allt som blir bristvara ombord vid en räddningssituation. Det handlar bland annat om större syrgasförråd och högre kapacitet på koldioxidreningen än tidigare.

"Med Belos nära kan vi med URF Mk II göra tre eller kanske till och med fyra dyk på en batteriladdning. På det sättet kan färden upp från ubåten bli drägligare än om alla 35 måste samsas om utrymmet. Om det dessutom är bra väder vid ytan behöver vi inte ens lyfta ombord URF:en för att lasta av personal utan kan få ombord dem på Belos med småbåtar och snabbt dyka igen."

Lunch på havets botten

© 2026 Fotograf Ola Jacobsen

The Issued Skydiver

Sjöö Sandström UTC Skydiver, Ref. 017401

Världens första elpickis

February 8^th, 2023

Grandfather Tuna

January 4^th, 2023

Amanda & Daniel

Österhaninge Church – 23 December 2022

November 15^th, 2021

Important Timepieces

November 10^th, 2021

Loading, please hold on.